Sommaren är kort, det mesta regnar bort sjunger Tomas Ledin och i år får man ge honom rätt.

Är man inte en av dem som säkerställt sol och värme på sydligare breddgrader som t.ex. Kroatien, Spanien eller Grekland, kan det kännas segt. Förgäves har den varit, väntan på värmen och den där sköna avkopplingen som kan följa med den. Och nu är sommaren snart slut. Skolorna börjar och på jobben börjar det rulla igång.

Det är som upplagt för samtal om sommarvädret som inte infann sig och visst kan man prata om det, så gott som något annat men, se upp så att den låga temperaturen inte också sänker humöret! Det är inte så illa som vi tror. Genom att byta perspektiv går det att se.

Gör så här, tänk att det är februari! Då hade en dag som bjöd på grönska och blommor och 17, ja till och med 14, grader känts fantastisk. Att i februari få en dag då det doftar jord och skörd på promenaden och det dessutom hade varit ljust till lägre än eftermiddagen hade känts underbart.

Förhoppningsvis väntar ett antal sådana dagar framöver! Javisst säger du, men sommar var det ändå inte. Nej, det är rätt, och visst hade det varit skönt med stranddagar och ljumma sommarkvällar men det går ju inte att göra något åt. Det man kan göra är det en klok man jag nyligen träffade berättade. När han av företagsskäl flyttade till Gnosjö från Danmark, tyckte han svenskarna talade förfärligt mycket väder och inte sällan om hur dåligt det var. Han tyckte det sänkte sinnesstämningen och bestämde sig då för att aldrig låta vädret få sådan uppmärksamhet att det påverkade hans humör eller mående negativt. Som han sa: -Det är ju som det är, vädret kan jag inte ändra på, det enda jag kan göra är att anpassa mig så då får jag göra det. 

Jamen så är det ju men för att ändå peppa oss något kan vi resten av augusti och minst september ut tänka: Februari! Hade vi fått sådana dagar som väntar oss nu - då - så hade vi tyckt det vore härligt att det inte ens var is på vattenpölarna. Så, ut och njut! 

(Men vad tänker vi när det är februari? Det kommer vi på då, men troligen kan vi tänka något i stil med att det åtminstone går mot ljusare tider.)