EnergyManagement

EnergyManagement- bloggen

Annica Gilbertsson, grundare av EnergyManagement, reflekterar över stort och smått.

Senaste inläggen

Arkiv

Fortfarande, över 20 år senare, förvånas jag över att man på så många arbetsplatser fokuserar på tid – skriver jag i min bok.

Av en person som kan sin EnergyManagement utan och innan fick jag i morse en SvD Näringsliv-länk skickad till mig med rubriken Virgin avskaffar schemalagd arbetstid.

Så här lyder de första raderna: ”Richard Branson, bolaget Virgins excentriske vd och grundare, har infört en ny ledighetsprincip som han hoppas ska kunna revolutionera moralen, kreativiteten och produktiviteten på företaget. Den nya policyn går ut på att de anställda ska kunna fokusera mer på effektivitet än på arbetstimmar, och så länge som de får lika mycket gjort ska de kunna gå och komma från sina jobb som de vill. Branson vill gå ifrån både nio till fem-veckan och den årliga semesterledigheten till förmån för mer flexibla arbetstider.”

Här är länken:
http://mobil.svd.se/c.jsp;jsessionid=B7BA4C5CBD27A5E136162B05B88C5B4B.sonny4?cid=25991131&rssId=&item=http%3a%2f%2fwww.svd.se%2f%3fservice%3dmobile%26amp%3barticleId%3d3955978

Jag passar på att bjuda på några rader jag ur min bok under (arbets-)rubriken idén och tankarna bakom EnergyManagement:

Många slitsamma, stressiga timmar betyder inte att man får som mest gjort och fortfarande, över 20 år senare, förvånas jag över att man på så många arbetsplatser fokuserar på tid, det är väl ändå vad man får gjort som räknas. Det är troligen därför jag idag också uppskattar så mycket att jobba med entreprenörer och andra personer med tydliga målbilder och stark lust att förverkliga dem. Som sådan person räknar man aldrig arbete i timmar. Man ser till resultaten, till vad man åstadkommer, vad som faktiskt blir gjort. Varken jag eller någon annan av mina företagarvänner skulle väl få för sig att sitta kvar på jobbet en timme eller två eller tre för den delen, för att vi slutar först då – när vi inte får något gjort!

Sådana stunder av att helt plötsligt känna att man inte kommer längre har vi alla. Man kan ha haft bra fart en god stund men så helt plötsligt känns det som om hjärnan har checkat ut och inte verkar ha någon lust att komma tillbaka i första taget. De här situationerna minns jag från min tid som anställd att jag rankande som det allra mest ineffektiva av all osmart ineffektivitet av den anledningen att man blir dubbelt improduktiv. Man får varken jobbat eller vilat eller gjort något annat som ger ny produktiv energi tillbaka. Detta för att det sociala klimatet säger att man måste sitta kvar och i bästa fall försöka låtsas att man inte så seg som man är. Jag tänkte alltid att det borde vara bättre att jag i detta tillfälliga sega läge gick och tränade, gjorde något kul, la mig på soffan eller gjorde något annat som inte krävde tankearbete men som ändå måste göras. Kanske handla eller slänga in en tvätt. Så skulle jag ju inte behöva göra det när energin sedan kom tillbaka och jag med lätthet skulle kunna ta upp tråden igen. Jämför det med att inte få någonting gjort på något plan -och samtidigt bli ännu mer trött…

Jag ska ta ett exempel till från min gamla lista över de allra mest ineffektiva av all osmart ineffektivitet – skriver jag i boken. Men det exemplet spar jag till ett annat blogg-tillfälle!