EnergyManagement

EnergyManagement- bloggen

Annica Gilbertsson, grundare av EnergyManagement, reflekterar över stort och smått.

Senaste inläggen

Arkiv

Den ser dåligt skött ut, min blogg….

Ni som känner mig vet ju att hela 2012 var ett riktigt tufft år med flera operationer och ett därpå följande cancerkrig inkluderat all tung ammunition som går att använda i ett sådant. Jag tackar universum som försett mig med den mest fantastiska General någon kan ha i ett krig (även ifall man helst inte ska kriga) inklusive en tillhörande armé (!). Tillsammans har det gjorts upp en mängd olika strategier, krigsförklaringar har gått ut inför varje viktig drabbning (läs cellgiftsbehandlingar). Fältrapporter har skrivits, Power Attack Smoothies har serverats, tankemissiler har delats ut (tankemissil=tankekontrollshjälp i dundervariant för att hålla mina tankar och humör i schack), mat- och tillsynsschema har upprättats och en mängd andra insatser på alla fronter har genomförts.

När jag berättade om detta för Sven (en av de personer som allra först såg den stora potentialen i EnergyManagement och som sedan har varit en mycket stor hjälp på vägen med sin stora affärserfarenhet) så sa han: -Du måste skriva en bok om dina erfarenheter! Den kan heta ”Konsten att ta hand om någon som har det lite tufft”. Ja, det är en klockren titel och jag vill verkligen skriva den boken. Precis som jag vill skriva de böcker som många personer frågat efter på mina föreläsningar.

Jag har också massor att skriva här på bloggen och är det någon som skulle vilja se regelbundna, täta inlägg här, är det jag själv. Det ser dåligt skött ut som det är nu tycker jag och självklart känns inte det bra. Men just nu är det viktigt för mig att vända fokus inåt, att samla energin på hög och inte bränna den direkt, att ta hand om de få, men väl valda och härliga, kunduppdrag jag har, ha ork att lyssna på mina barn och glädjas åt att allt pekar på att de får ha sin mamma i livet.

Som min kloka General uttryckte det: -Kriget må vara färdigkämpat och vunnet (!) men slagfältet är inte helt återställt till ”fredstidsskick”. Precis så är det. Och det är så fast jag inte tycker det är kul.

När jag inte mår bra av att jag inte har mitt bloggande på den nivå jag själv hade velat se det så tänker jag precis som jag ibland tänker när jag tycker andra saker är jobbiga: ”Om jag har det här typen av problem… så har jag ju ändå livet på en ganska bra nivå”.

Ibland försöker jag också tänka att trots rena rama atombombskriget i min kropp och allt jag gått igenom så har jag trots allt lyckats göra några inlägg… Det kanske inte är så illa? Jag kanske kan se det som en liten försiktig, men bra början :-)