EnergyManagement

EnergyManagement- bloggen

Annica Gilbertsson, grundare av EnergyManagement, reflekterar över stort och smått.

Senaste inläggen

Arkiv

Boost #1: Upp igen!

För att göra både livet och arbetslivet great (som vi nu bestämt får vara årets motto) tänker jag att lite regelbunden pepp kanske kan vara användbart. Jag menar, vem behöver inte sådan? Några energiboostar fördelade över året. Boostar som hjälper till att byta perspektiv, få bättre humör, ny dj-vlar anamma, höjd blick när man grottat ner sig i något segt eller trist. Boostar som påminner om att jo, träden kommer att bli gröna igen fast vi just nu kan ha svårt för att tro det.

Här kommer årets första pepp från mig. Den handlar om att vi lätt hamnar där vi lägger blicken, inte minst humörmässigt. Så, höj den! Titta framåt, titta förbi det tråkiga, trista, jobbiga för en stund. Men, njut samtidigt av det du ser längs vägen som faktisktär njutbart. (Någonting litet att uppskatta brukar det ju alltid finnas, som t.ex. att lakanen är sköna i sängen, att teet smakade gott, att bilen startade, att katten spinner mysigt.)

Känns det som om du av någon anledning kört av vägen och hamnat i diket? Jobbigt, men vet du vad, vi är många som av olika anledningar hamnat där en eller flera gånger i livet. Förhoppningsvis utan alltför bestående skador. Men även med sådana gäller en enda sak: UPP IGEN! På det sätt som går, kanske med helt nya förutsättningar. Kanske på minst sagt staplande steg. Kanske efter att slickat såren ett slag, eller väldigt länge.

Ta nytt fäste med blicken. Det behöver inte vara så långt fram om det känns svårt. Bara igenom närmaste kurva eller genom närmaste timmen, det räcker långt. Så är vi många som fått göra mellan varven. Så har många som verkar ha en spikrak, framgångsrik karriär eller företagande bakom sig fått göra. Så har de flesta som kämpat för att återerövra sin vardag efter t.ex. en olycka, sjukdom eller sorg fått göra. Det betyder att det går och det kan man inspireras av, även ifall det ibland inte är lätt.

Tänkvärt i det hela är också att någon gång ibland hittar man något oväntat fint i diket! En eller flera "eländesvinster" kan ligga där och vänta. Ny insikter, nya lärdomar, ny visdom, nya upptäckter, nya möten som annars inte skulle ägt rum. Nya styrkor, fast kanske på andra sätt än innan. Att finna det, och använda sig av det, är också ett sätt att komma upp igen.

Så bra att jag skrev detta för nu blev jag själv lite peppad:-) Hoppas du med!

(Och så klart hoppas jag att du håller dig på vägen.) 

Allt gott!

Annica Gilbertsson, grundare av EnergyManagement

2017 (-fem år senare)

Det är nästan på dagen fem år sedan. Fem år sedan jag i ruggigt januariväder var ute och sprang i friluftsområdet Skrylle utanför Lund. Det var en trist dag, så där mörk och rå. Jag var trött efter många slitsamma år men kände tillförsikt. Jag hade överlevt så här långt! Den enorma sömnbristen p.g.a. småbarn med öronproblem, RS-virus och falsk krupp hade nästan tagit kål på mig. En organisation på hemmaplan som inte alls fungerade hade varit rejält utmattande. Skilsmässa och flytt från drömhusläge med tillhörande drömmar hade kostat på. Det gjorde också roliga saker, som ny företagsstart. Mina energigivande vanor hade hjälpt mig att klara alla utmaningar och förändringar men klart att jag var trött. Roligt dock var det att mina satsningar på alla plan, om än krävande, nu visade sig var rätt! EnergyManagement som jag utvecklat hade värsta potentialen. I slutet av 2011, efter tre års övermäktigt start-up arbete, började det märkas rejält. Det gjorde mig glad. Det skulle gå bra nu. År 2012, som precis hade börjat, kommer att bli året då jag äntligen kommer att få pusta ut, tänkte jag. Sen kommer jag att tycka det blir roligt att spänna bågen igen, satsa mera, expandera. Så, så himla kul! Bara lite vila först.

Jag satte mig i bastun efter löpturen. Värmen i bastun gjorde att det kliade på kroppen och jag kliade tillbaka med handduken och gjorde upptäckten. En knöl i det högra bröstet som vem som helst hade förstått inte skulle vara där. På ren tur kände jag den, vilket var tur i sig. Usch. Min första reaktion var att helt enkelt att låtsats som om detta inte hänt men jag tog tack och lov förnuftet till fånga, ringde första vardag till vårdcentral som sedan skickade mig vidare. Nej. Det blev inget av det där med att pusta ut 2012. Istället ökade, minst sagt, trycket. Inom bara några veckor hade jag opererats tre gånger eftersom jag slängde in ett rejält diskbråck som också krävde operation mellan två canceroperationer.

Det tog hela 2012, mitt cancerkrig. När behandlingarna var klara var också jag slut. Helt slut. Jag kände mig som ruinerna efter våldsamma strider. Ungefär som det ser ut i Syrien just nu. Där satt jag, ruinen, och orkade inte ens ringa efter en bulldozer som skulle kunna komma och schakta undan. Kriget var ju över och det var möjligt att bygga nytt. Men nej... för låg på all kraft.

Livet är nu på en helt annan nivå. Jag är inombords starkare än någonsin men resan är inte över. Jag lever varje dag med konsekvenserna av vad alla behandlingar gjort med min kropp (förutom att få mig att överleva). Men, inget elände utan eländesvinster och oj vad jag lärt mig mycket. Mest av allt har jag lärt mig om vikten av goda vänner, om kropp och själ - och - om energi. (Och om att ibland måste man bara stå ut och låta tiden gå...)

Nu, fem år senare, börjar det kännas spännande igen. På ett bra sätt alltså. Med lite humor - och helt utan politisk anspelning - kanske ett passande motto för 2017 skulle kunna vara "Let´s make Annica great again!" Vill ni kan vi göra mottot lite mer allmänt. Då kan kanske detta vara en variant: Let´s make life great! Då tänker jag även in work life. Nu när vi ändå lever är det väl lika bra menar jag :-)