EnergyManagement

EnergyManagement- bloggen

Annica Gilbertsson, grundare av EnergyManagement, reflekterar över stort och smått.

Senaste inläggen

Arkiv

2017 (-fem år senare)

Det är nästan på dagen fem år sedan. Fem år sedan jag i ruggigt januariväder var ute och sprang i friluftsområdet Skrylle utanför Lund. Det var en trist dag, så där mörk och rå. Jag var trött efter många slitsamma år men kände tillförsikt. Jag hade överlevt så här långt! Den enorma sömnbristen p.g.a. småbarn med öronproblem, RS-virus och falsk krupp hade nästan tagit kål på mig. En organisation på hemmaplan som inte alls fungerade hade varit rejält utmattande. Skilsmässa och flytt från drömhusläge med tillhörande drömmar hade kostat på. Det gjorde också roliga saker, som ny företagsstart. Mina energigivande vanor hade hjälpt mig att klara alla utmaningar och förändringar men klart att jag var trött. Roligt dock var det att mina satsningar på alla plan, om än krävande, nu visade sig var rätt! EnergyManagement som jag utvecklat hade värsta potentialen. I slutet av 2011, efter tre års övermäktigt start-up arbete, började det märkas rejält. Det gjorde mig glad. Det skulle gå bra nu. År 2012, som precis hade börjat, kommer att bli året då jag äntligen kommer att få pusta ut, tänkte jag. Sen kommer jag att tycka det blir roligt att spänna bågen igen, satsa mera, expandera. Så, så himla kul! Bara lite vila först.

Jag satte mig i bastun efter löpturen. Värmen i bastun gjorde att det kliade på kroppen och jag kliade tillbaka med handduken och gjorde upptäckten. En knöl i det högra bröstet som vem som helst hade förstått inte skulle vara där. På ren tur kände jag den, vilket var tur i sig. Usch. Min första reaktion var att helt enkelt att låtsats som om detta inte hänt men jag tog tack och lov förnuftet till fånga, ringde första vardag till vårdcentral som sedan skickade mig vidare. Nej. Det blev inget av det där med att pusta ut 2012. Istället ökade, minst sagt, trycket. Inom bara några veckor hade jag opererats tre gånger eftersom jag slängde in ett rejält diskbråck som också krävde operation mellan två canceroperationer.

Det tog hela 2012, mitt cancerkrig. När behandlingarna var klara var också jag slut. Helt slut. Jag kände mig som ruinerna efter våldsamma strider. Ungefär som det ser ut i Syrien just nu. Där satt jag, ruinen, och orkade inte ens ringa efter en bulldozer som skulle kunna komma och schakta undan. Kriget var ju över och det var möjligt att bygga nytt. Men nej... för låg på all kraft.

Livet är nu på en helt annan nivå. Jag är inombords starkare än någonsin men resan är inte över. Jag lever varje dag med konsekvenserna av vad alla behandlingar gjort med min kropp (förutom att få mig att överleva). Men, inget elände utan eländesvinster och oj vad jag lärt mig mycket. Mest av allt har jag lärt mig om vikten av goda vänner, om kropp och själ - och - om energi. (Och om att ibland måste man bara stå ut och låta tiden gå...)

Nu, fem år senare, börjar det kännas spännande igen. På ett bra sätt alltså. Med lite humor - och helt utan politisk anspelning - kanske ett passande motto för 2017 skulle kunna vara "Let´s make Annica great again!" Vill ni kan vi göra mottot lite mer allmänt. Då kan kanske detta vara en variant: Let´s make life great! Då tänker jag även in work life. Nu när vi ändå lever är det väl lika bra menar jag :-)